Tara Westover

”Allt jag har fått lära mig”

En bok som jag har tudelade meningar om. Historien är skrämmande och overklig i berättelser om Taras uppväxt i en mormonfamilj på en gård i Idaho. Hemundervisning av modern, barnens hårda arbete med faderns skrotupplag, våld, avsaknad av samhällets sociala delar som skola, sjukvård, nutids- och världshistoria. Hur är detta möjligt? Fadern och en av sönernas bipolära sjukdomar (odiagnostiserade) ger sig uttryck i vanföreställningar, paranoida drag, storhetsvansinne, våld och en skräck för samhällets inblandning i familjen. Barnens födsel registreras inte för de är födda hemma, modern arbetar i hemlighet för myndigheter och förlöser mödrar och producerar och behandlar folk med naturmediciner m.m.

Taras väg att bryta sig loss genom att studera och till slut doktorera i idéhistoria är i många delar plågsam inte bara för henne utan även för mig som läsare. Ibland ville jag bara sluta läsa allt elände, men samtidigt var jag nyfiken på slutet.

Annonser

Allt jag fått lära mig och Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Två böcker med snarlika tema. Jeanette Wintersons ”Varför vara…” handlar om sin uppväxt i ett starkt religiöst hem i en industristad i norra England . ”Allt jag har… av Tara Westovers är en berättelse om uppväxten i en mormonfamilj helt avskärmad från samhället i Idaho USA. Båda författarna, Winterson född 1959 och Westovers 1986, beskriver en för mig sorglig del av det religiösa livet som jag tar avstånd från, men samtidigt vill veta hur detta var möjligt förr och även nu, samt vilka konsekvenser det får.

Det här med att Winterson får en idé om att läsa litteraturen på biblioteket från A-Ö har även slagit mig en gång, men föll på att jag inte hade tillräckligt med tålamod. Jag har ett par tiotal år på mig att ta upp den utmaningen igen. Vem vet om jag kanske klarar det.😂

Bibliotek

Det här är en plats jag besöker nästan dagligen. Tänk vilket världsomspännande koncept att låna ut litteratur, tidskrifter, filmer m.m. helt kostnadsfritt. När jag läser om olika författare i skilda länder så återkommer de till sitt förhållande till bibliotek och vad det har haft betydelse i deras liv och skrivande.

Tänk om jag själv hade förmågan att skriva en historia och delge andra mina tankar och funderingar. Jag nöjer mig med att skriva här på bloggen för att prova på det i liten skala.

Owe Wikström på biblioteket

I går var jag och lyssnade på hans föredrag och hade inte läst rubriken ordentligt. Det handlade om religions- och trosfrågor. Owe har många yrkestitlar författare, präst, teolog, psykolog, professor m.m. 

Jag har hört honom föreläsa på 90-talet och jag tycker att det var ganska lika det han sa då som nu. Intressanta ämnen ändå: Hela människan, livet och döden.

Många författare beskriver författar-aftnar på bibliotek, som ett ganska slitigt och tröttsamt arbete. Det är vad jag tänkte när jag hörde honom. En ”avslagen” akademisk ståuppkomiker inte olik Lasse Eriksson, som han bodde granne med i Piteå och som hade samma djupa röst och dialekt. Ämnet var Owe väl bevandrad i, men han fick koncentrera sig genom att blunda nästan hela tiden, sedan satt han ner på en stol. Det var något där som gjorde att jag inte kände någon entusiasm från hans sida. En annan sak är när föreläsaren får tag i en penna eller liknande och knäpper hela tiden. Owe tog en plastmugg som stod bredvid och vände den upp och ner upp och ner, hur länge som helst. Efter ett tag tog han av sig klockan och då plockade han med den istället. 

Sunmering och betyg: bra ämne, kunskap, röst och en (för) avslappnad attityd. Minus för att han satt ner, blundade, fingrade på prylar hela tiden. 

  

Philomena

Den här filmen tyckte jag om. En sann historia om Philomena, spelad av Judi Dench, tillsammans med Martin Sixsmith (Steve Coogan), som åker till USA för att leta reda på sin son som hon tvingats adoptera bort i unga på. I sökandet växer en vänskap mellan det omaka paret.
Jag har börjat med en ny sökmetod på biblioteket. Jag ställer mig vid en hylla, böcker eller filmer, och sedan blundar jag och tar ut ett exemplar, som jag sedan lånar. Ett nytt sätt att verkligen prova något jag aldrig skulle läsa eller titta på annars. Resultatet har varit utmärkt, två bra filmer och en bra bok av tre lånade. Det här ska jag prova i mataffären. Ställa mig vid en hylla, blunda och ta något i blindo och sedan köpa det för att pröva något kanske i vanliga fall helt otänkbart.

IMG_4749