Det är inte lätt att välja saker när man delar upp ett gammalt hem. Vissa saker tycker jag är läckra, men inget jag skulle ha köpt själv, som den här gamla Rörstrandskrukan. Jag tog den för att den var gammaldags vacker. Barnen väljer 60-talsprylar, gamla industrigrejer, saker som står på logen.
Nu är det dags att röja i ett gammalt hem. Oj, så mycket saker som finns att ta hand om och sortera. En hög med grejer hit och dit, sedan hittar jag saker som väcker minnen och då blir jag fast. Hittar saker som jag har gett bort och saker som mamma tyckte om. Hon gillade verkligen dukar och det är inte särskilt gångbart i dagens hem.
Hämtade den fina folkdräkten från vinden. Allt är handvävt, sytt och broderat. Tänkt vilket jobb! Jag funderar på hur man kan ha den på ett nytt modernare sätt. Kanske bara blusen och väskan. Kjolen, livstycket och mössan känns ju lite töntigt. Handarbetet med broderiet på mössan är jättefint. Sidentyg med silketråd och knypplad spets, som någon duktig knypplerska har gjort.
Nu kan jag äntligen vila mig lite efter gårdagens två föreläsningar om Må bra med kultur. På vårdcentraler får jag alltid rappa på med informationen för det är oftast bara en halvtimma som jag har till förfogande. På Soroptimistmötet var det inte så begränsat med tiden. Där hade jag också lagt in en egen betraktelse över naturens betydelse för hälsan. Det var mycket uppskattat och det är roligt att ha hittat ett område där jag har något att bidra med och kunna inspirera andra.
Nu är det inget mer framträdande på ett tag och det är skönt för jag får fortfarande besvärligt med halsen när jag anstränger mig. Logopedövningarna har jag fuskat med måste jag erkänna.
Alain de Botton frågar sig bland annat vilken roll vi ska tillåta arbetet spela i våra liv. Är det realistiskt eller ens önskvärt att hoppas att det vi arbetar med ska göra oss till dem vi tror vi är.
För många av oss är arbetet vår identitet. Vi är det vi gör. Vi förväntar oss att arbetet inte bara ska stå för vår försörjning, det ska dessutom ge oss bekräftelse, lycka och mening i tillvaron.
Så står det på baksidan av den bok jag läser nu. Kan inte formulera det bättre utan citerar rakt av. Tänkvärd bok, som jag kommer tillbaka till då och då.
Vi var ute i god tid min pappa och jag, men inte kunde jag föreställa mig att det inte fanns en enda plats för en rörelsehindrad med parkeringstillstånd.
Alla handikapplatser och vanliga platser var upptagna vid 11-tiden.
Vilken tur att jag var med och kunde åka runt till Lasarettsgatan där jag lyckades hitta en sista ledig parkeringsplats vid Trädgårdsföreningen. Min pappa hade inte klarat detta utan mig.
Nu har jag gett pappa order om att ta sjukresa, så han kan gå av vid entre’n direkt. Jag visste att parkeringssituationen var besvärlig, men inte att det var så här omöjligt för handikappade.
Den här helgen har jag tillbringat tillsammans med kvinnliga fågelskådare, Rapphönorna, från Östergötland. Rapphönorna är ett nationellt nätverk av kvinnor som växer sig starkt då intresset för fågelskådning ökar. Nu har vi fått in hela 5 kvinnor i styrelsen för Sveriges ornitologiska förening. Männen i styrelsen är 7 stycken. Karin Forsell som är från Norrköping är nyinvald.
Tåkern runt och många fågellokaler besökte vi tillsammans med kunnig guide. Besök på fältstationen och god mat vid vandrarhemmet Svanshals.
Fågelskådning, 
Jag är en riktig projektmänniska. Inte bara på jobbet utan även privat gillar jag att sätta ihop program, fundera ut vad folk gillar och väcka intresse för saker. I jobbet blir det mycket funderande på hur man ska nå ut med information och hur vårdpersonal, patienter och allmänhet fungerar när de ska bli intresserade av någonting. När det gäller studiebesök för politiker och tjänstemän har det också varit inspirerande att hitta lämpliga platser att besöka på US.
Nu ser jag fram emot en helg med kvinnliga fågelskådare från Östergötland. Rapphönor heter det nationella nätverket och där jag har varit med på nationella träffar tidigare. Programmet för nästa helg är precis fulltecknat och det kommer att bli väldigt intensivt.
Jag gillar att skriva och när andra använder facebooksidan för Motala biologiska förening. Där tipsar vi om olika naturfenomen, händelser och aktiviteter. Jag står som ansvarig och lägger ut programmet som evenemang. Nu precis, så har jag bestämt med en kille att åka ut och kolla sträckfågel klockan 04.30 på lördag. Är det klokt eller? Nåja, det finns dom som ger sig ut och fiskar, spelar golf och annat på konstiga tider också. Vad är det för skillnad på nördighet att slå på en plastboll på en gräsmatta eller att kolla i en kikare efter fåglar? Känslan, stillheten, naturen, frisk luft… det är det man brukar beskriva när man upplever något positivt i det man gör.
Allt blir lite fånigt och nördigt oavsett vad man håller på med. Det viktigaste är att man själv känner en tillfredställelse, sen ska andra inte bry sig, tycker jag.
En lite regnig dag som idag visar sig naturen i ännu vackrare färger än när solen skiner. Bokskogen är fantastiskt skir i sina färger och luften sval och frisk. Underbart! Trädgården vid Strand är grönskande med olika sorters primula, gullvivor, aklejor m.m. Vi fick se en liten vild sort av cyklamen där bara bladen stack upp ännu. Ellen Key var en ivrig och storslagen trädgårdsodlare med många idéer om frukt och grönsaksodlingar. Bara äppelträdsbeställningen får mig att undra vem som tog hand om all den mogna frukten senare. Det fanns trädgårdsskötare, men mängderna frukt måste ha varit otroliga.
Jag har nu lärt mig tre sorters lökväxter som räknas till vårprimörer och kan användas i matlagning: Ramslök, backlök och kaipar (som är en Gotlänsk favorit).
Regnet var ihärdigt när jag begav mig till Omberg för en guidad visning av bokskogen och Ellen Keys Strand. Söndagsvandring med Lars Frölich med gästguide blev helt lyckad då endast jag och en annan dam iklädda rejäla regnkläder fick veta massor om naturen omkring Strand och trädgården. Gästguiden var sakkunning på Ellen Key och hennes förhållande till trädgård och natur.
I två timmar strövade vi omkring i bokskogen och i trädgården på Strand. Jag blev jätteintresserad av att söka som stipendiat till Strand ett par veckor. Kanske för att komma igång att skriva som jag alltid har drömt om.
Motalabloggen 