Gipset borttaget

Nu äntligen har jag blivit av med mitt gips efter 6 veckor. Rose-Marie jobbar på ortopeden och är van gipsare vet jag. Hon fixade en bra gipsning och blev själv förvånad att jag klarade mig med samma gips hela tiden. Det brukar krångla med svullnad och tryck, men jag har klarat mig med högläge väldigt ofta. Det var en blålila och svullen fot som kom fram. Inte så vacker, men ok att gå på. Jag slog mig rätt rejält förstår jag nu då jag ser sviter efter stukningar i tårna utöver själva frakturen. Att gå på foten kändes ovant och darrigt, lite osäkert i början. När jag kom hem tog jag ett välbehövligt fotbad och skön insmörjning av foten.

Nu har jag gått på båda fötterna under dagen och det känns. 

 

Lydia Davis

Den andra novellsamlingen som är översatt till svenska är ”Jag har det rätt bekvämt men skulle  kunna ha det lite bekvämare”.

Jag gillar de längre novellerna och de korta poetiska har jag lite svårare för. En författare som jag ska fortsätta följa och hoppas på fler översättningar.

 

 

Sista helgen med gipset

Nu har jag snart bara 3 dagar kvar med gips. Jipii! Det är så segt den sista tiden och jag längtar så efter att bara ta på skorna och gå UT. Tänk vad man tar mycket för givet och bara traskar omkring i normala fall och sedan sitter man här och kommer ingenstans. Det finns vänner som verkligen har ställt upp; framförallt min kär sambo, mina fågelskådarvänner och väninnor som har besökt mig, skrivit kort, mailat, smsat, hjälpt mig med hemliga uppdtag och varit här och hälsat på.

Litteraraturen har också varit en vän, som sällskap, tidsfördriv och utvecklare.

 

Joyce Carol Oates

Min absoluta favoritförfattare är JC Oates, som är otroligt driven, kunnig och produktiv. Hon har en förkärlek att skriva långa romaner på 400-600 sidor vilket är lite mäktigt att läsa och även att släpa med sig boken i handväskan. Många böcker finns i pocket och då lättare att få med sig på resor.

En av böckerna jag har läst nu är Oates memoarbok ”Det förlorade landskapet” en intressant skildring av hennes uppväxt. Jag känner igen historier om platser och människor i tidigare romaner.

Den andra boken ”De fördömda” började jag läsa men blev inte riktigt fängslad av den utan lägger den ifrån mig, då är inte boken riktigt bra för mig, jag måste ha en läslustlängtan efter boken jag läser då vet jag att den är bra.

 

 

 

Samarbete med fluga

Lydia Davis är en ny författare för mig. I en litteraturtidskrift läste jag om henne och blev nyfiken. Hon skrivet noveller och en del är närmast poesi där berättelserna kan vara en enda rad, men oftast noveller på ett tiotal sidor. Hon har blick för det som händer runt om oss, torr humor och skriver väldigt bra. Jag gillar när texten flyter och har rytm. 

”Samarbete med fluga” är den första novellsamlingen på svenska och följs av ”Under all den här smutsen är golvet faktiskt väldigt rent”.

 

Kära Liv och Caroline

Liv Strömqvist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli svarar på frågor om livet.

Nja, det är inte mitt liv dom pratar om utan en annan generation och ett annat språkuttryck som inte jag känner mig bekväm med. Det är både pladdrigt ytligt och en typ av djupsinnighet som präglar dagens unga och får mig att uppleva det lite larvigt.

Jag har lyssnat på några avsnitt av deras podcast där det är flamsigt och larvigt i stora delar, sedan finns det delar som är riktigt bra. Nu är det inte min målgrupp som är den tänkta utan yngre personer och då kanske den träffar helt rätt.

Garage i Höganäs

Läste i senaste Buffe’-tidningen om Garage bar i Höganäs. Där var vi för 2 år sedan och åt väldigt god mat. Ölbryggeriet och saluhallen ligger precis bredvid. Där finns en skylt i design- och klädaffären att man kan lämna in sin man i Garage bar medan man handlar.

Brigitte Bardot

Televisionen visade en fransk dokumentär om Brigitte Bardot och hennes uppväxt och karriär fram till hon slutade filma. Att hon var dansare och spelade in många filmer visste jag inte så mycket om. Det är mina filmisar som jag samlade på och som visade en Brigitte i vackra 50-talskläder jag minns. Roger Vadim och Gunter Sachs är de män jag förknippar henne med, men hon hade fler.

Hur blir det sedan?

Efter 6 veckor i gips och inget stöd på den brutna fotlden undrar jag hur det kommer att bli när gipset tas bort. När jag ringde till sjukgymnasten ville hon inte boka en tid för träning förrän jag blir av med gipset och ser hur fotleden fungerar. Det kanske är så att det kan bli gips igen, nämnde hon. Då får jag psyk-bryt, det kan jag säga tedan nu. Inte en dag till med gips!

Jag tänkte få hjälp med övningar direkt för att inte göra fel. Läste på nätet om flera personer som fick övningar lite för sent och tränat på egen hand först. Ja, nu fick jag en tid till sjukgymnast tre dagar efter ortopedbesöket som tur är.

Det som har fungerat bra är de hjälpmedel jag har fått av kommunrehab: duschstol, rollator och rullstol. Grejerna har kommit väl till användning och det har funkat jättebra att sitta och duschsa, åka på rollatorn inomhus och rullstolen när jag är utomhus. Förutsatt att någon skjutsar mig. Att hoppa omkring med kryckorna har inte fungerat så bra för det har belastat sen- och muskelfästen och triggat igång inflammationer.

 

Rollator

Jaa, jag har en rollator och kör med hemma. Det får mig att känna mig som 80 år, men jag måste använda den för att kunna ta mig runt i våningen. Kryckorna är bara att glömma en tid framöver under tiden artriten i armarna och händerna värker så in i norden.

Jag såg fram emot en biltur igår, ut på östgötaslätten med en fågelskådarkompis. Det var så fint väder och åkrarna var rapsgula, en del med nygroddar och nysatt potatis. Lite lugnt med fågelobsar ända tills vi kom till Älvestad och Amndala. Då började brun och blå kärrhök visa sig. Vid Svartån såg vi fiskgjuse, hörde buskskvätta, näktergal, hämpling och gräshoppsångare. Det var vi nöjda med.

Ikväll hade jag tänkt följa med på en biltur till Väversundamaden för att lyssna på dubbelbeckasin, men värken sitter i så jag törs inte. Avvaktar och samlar kraft för en kvällstur imorgon istället. Då ska vi östgötska Rapphönor träffas vid Sättuna och skåda. Där är det handikappvänligt och bra.

Rollatorn är bra som transportband i köket  också.