Lena Dunham, Not that kind of girl

Lena Dunham som är skapare av teveserien Girls skriver om sitt liv från den tidiga barndomen fram till idag. Det handlar om ensamhet, vänskap, övervikt, kärlek och könsmakt.
Jag upplever den bra i vissa delar, men sedan blir den lite för barnslig och beskriver sex och relationer som jag inte alls kan känna igen mig i. Naturligtvis blir det så när jag tillhör hennes föräldrars generation, men i vissa hänseenden har tiderna inte förändrats. Skolan ,lärarna, kompisar och att bli vuxen. En jobbig tid för många, som jag inte glömmer även om det har gått mer än 40 år sedan jag var ung.

IMG_0635.JPG

Annonser

Hanna och Amanda

En rolig, härlig podd som lockar till skratt och mycket igenkännande episoder och livshändelser. Det bygger på humanism, syskonkärlek, livet som drt faktiskt är utan försköninh.
Trots att jag är i skutet av 50-årsåldern är det saker de pratar om som jag känner igen så väl och ibland blir avundsjuk på att den tiden är förbi. Det finns också en skön känsla att vara förbi småbarnstök, pms-besvär och annat. I min ålder är lite av friheten tillbaka. Att vara precis som man vill vara, välja vänner, resa när man vill och ha tillräckligt bra ekonomi. Jaa, och så är det fredag idag och middag på restaurang med en 84-årig far och imorgon fest med vänner. Nöjd.

Kulturaktörer Må bra med kultur

Nu känner jag mig nöjd efter att ha genomfört en träff för ledare inom Må bra med kultur. Vi informerade om informationsinsatserna under hösten, som bidragit till mycket uppmärksamhet i media bland annat. Östnytt, som sänder ett inslag imorgon, Radio-Östergötland har intervjuat mig tidigare, Folkbladet, Extra Östergötland, mfl. Det tycker vi är roligt att kunna sprida hur konceptet fungerar.
Ledarna fick möjlighet att utbyta erfarenheter och vi pratade om viktiga saker som prestationsfritt skapande och betoning på det friska. Det är detta som är bland det roligaste med jobbet. Att utveckla och kvalitetssäkra arbetet.

Vandringstur längs Vätterns strand

Den här vandringen blev längre än häromdagen. Vi utgick från en av badplatserna och gick norrut efter strandkanten. En fin vandring vid vattnet med många rastplatser med fina bänkar och grillplatser. Väldigt tyst och stilla i naturen bara lite småfåglar som blåmes, talgoxe och kungsfågel som lät. Vid vasspartiet fick vi se minst 8 små stjärtmesar som var så jättefina och orädda. En verkligt vacker och söt fågel i svart och vitt med långa stjärtar.
Allt är så grönt och fint av mossa och ris. På en plats fanns en typ av mossa som var alldeles röd. Det har jag aldrig sett tidigare.
Efter ett par timmar var vi och tittade på den södra delen av Västanvik och som gränsar till Odensviken. Där står det nya fågeltornet som jag har hört talas om, men inte sett tidigare. En liten söt kungsfågel kom fram till oss så nära att vi nästan kunde sträcka ut handen och ta på den. Vilken vacker liten gul teckning den har på huvudet och så pytteliten den är.
Någon har sett en kungsfiskare vid den strömmande ån vid Västanvik och den hade jag tänkt att få syn på, men den syntes inte till.

IMG_2062.JPG

IMG_2058.JPG

UT & IN offentlig konst i Motala konsthall

Vad är egentligen offentlig konst? Vem bestämmer vilka konstverk som ska pryda staden? Frågorna tas upp i utställningen där den offentliga konsten visas i konsthallen. En blandning av nya verk tillsammans med gömda skatter.
Jag hade tydligen en intuitiv föraning om temat eftersom jag började titta på statyer och skulpturer i Motala. Några av de jag såg var inte med på utställningen. Jag hade också en fråga om den offentliga och den publika konsten. När Motala Convention Center är privat och vår offentliga konst som vi skattebetalare äger står där, hur gör vi då?
Här är några konstverk som inte är med på utställningen.

IMG_1938.JPG

IMG_1967.JPG

IMG_1973.JPG

IMG_1928.JPG

IMG_1935.JPG