Paula, en 16-åring med en sångröst som ingen vet om inte ens hon själv förrän musikläraren upptäcker den. Livet på landet där Paula bor med sin familj, som består av föräldrar och en bror som alla är dövstumma, försvårar hennes möjligheter att ställa upp i en audition. Hennes drömmar om musikutbildning i Paris står på spel.
En härlig komedi där Alex och Ruth bestämmer sig för att flytta från sin lägenhet som de har bott i 40 år. Området har blivit trendigt och livligt de känner sig också gamla och har svårt att gå i trappor likaså deras hund. Lägenhetsvisningen blir närmast en chock där främmande människor kommer i horder och har synpunkter på både det ena och andra. När de själva hittar en ny lägenhet börjar budgivningen. Paret är så där härliga som man bara ser i film och de säger så fina saker till varandra. En riktigt feelgood-film alltså.
Den här filmen har jag hört Suzanne Osten själv berätta om. Hennes uppväxt tillsammans med sin mamma som var psykisk sjuk. Filmen är trots det tragiska ändå en vacker skildring av barnets kärlek och lojalitet till sina föräldrar hur de än är. Den är också gripande på ett svårt sätt. Hur gör vi andra? Vad ska vi göra och när ska vi ingripa? Många personer framförallt konstnärer beskriver just sin barndom i dysfunktionella familjer och med psykiskt sjuka föräldrar. För en del har det gått riktigt bra i andra fall rena katastrofer.
Filmen är baserad på Patricia Highsmiths roman The Price of Salt.
Carol, en lyxig hemmafru i 50-talets USA träffar Therèse som jaobbar i ett fint varuhus på Manhattan. Dras vänskap blir en djupare kärleksrelation, som på den tiden gav ödesdigra följder för en gift kvinna med barn.
En vacker och lugn film där också två kvinnor har både huvud- och biroll. En film där kvinnorna pratar i dialog med varandra och kommer till sin rätt gentemot andra filmer där de bara har korta meningar och där män är i fokus. En behaglig film med mening.
I min lista från Motala filmstudio har turen kommit till den kinesiska filmen Hemkomsten. En väldigt sorglig, men ändå fin film. Under kulturrevolutionen skickas en man till arbetsläger då han klassas som klassfiende. Han lyckas rymma men dottern förråder honom och han skickas tillbaka. När kulturrevolutionen är över återkommer han hem till sin fru som har blivit sjuk av allt som har hänt och känner inte igen sin man. Dottern och pappan försöker få mamman att känna igen honom genom olika handlingar, men det lyckas inte. Hon väntar fortfarande på att hennes man ska komma hem.
En kärleksfull och varmhjärtad film om än väldigt sorglig.
Halle Berry och Benicio del Toro i huvudrollerna filmen regisserad av Susanne Bier. En dramafilm om Audrey, som hastigt förlorar sin älskade och fantastiska man väldigt tragiskt. Mannens bästa vän är en barndomskamrat med drogproblematik och ett dystert leverne. Hustrun och vännen möts i sorgen efter en man respektive bästa vän. Barnen har lättare att acceptera mannen som en ersättare i sorgen efter sin pappa, men hustrun både bjuder in och kämpar emot. En fin film om än lite amerikanskt vacker och handlingen lite för otrolig, men den håller ändå. Vackert filmad med närbilder och då främst ögonen som återkommer i starka närbilder.
Motala konsthall visar Niklas Mularis konst ”I min skog – färgspel och barrdoft”.
Färgstarkt och imponerande med mönster och färger i måleriet. Jag är förtjust i när det bjuds på varma starka färger i konst. Hans fina skulpturer i aluminium är vackra och en står placerad i den nya rondellen vid Drottningplan i Motala.
En film av Karin Klintberg och Anders Helgeson. Filip & Fredrik presenterar filmen om ett gäng unga somalier från Borlänge som ska lära sig åka skridskor och ställa upp i bandy-VM i Sibirien. Ingen av dem hade stått på skridskor tidigare och det var fantastiskt att se hur träningen gick till. Den hårt jobbande bandytränaren och entrepenören som skulle fixa sponsorer hade ett riktigt slitjobb, men jobbade på ett energiskt sätt för att verkligen få drömmen att bli sann både för sig själva och framförallt pojkarna.
En film i regi av Alexander Payne.
Mannen som har ”förlorat” sin fru i koma efter en olycka och är utom all räddning. Hans döttrar är oregerliga och tillvaron blir svår då han också får reda på att frun har varit otrogen. Filmen klassas som komedi, men man kan sätta skrattet i halsen. Ämnet är sorgligt och det hela blir tragikomiskt.
Nu ska jag fortsätta min egen filmstudio hemma. Den nya höstfilmvisningen på filmstudion i Motala startar i veckan och jag har kollat hela filmlistan fån 2007 och framåt. Många av filmerna finns att låna på biblioteket, så det är bara att låna hem. En del får jag beställa från andra bibliotek och det funkar bra.
Den första filmen i den här sektionens tittande blev en komedi, Att återvända. En spansk film med Penelope Cruz i huvudrollen, en skådespelare som jag gillar. Tre generationer kvinnor överlever vansinne, skrock och döden tack vare gränslös handlingskraft. Rolig, kärleksfull, färgstark, mustigt och kraftfullt skildrade kvinnor.
Motalabloggen 