Tidig morgon uppe i Kärnskogen för att skåda orrar. Det var alldeles tyst och inte en endaste orre bara en tjädertupp. När vi upptäckte flera örnar i området blev det förklarligt att orrarna höll sig borta.
Det stora skådespelet blev istället en kamp på liv och död för en räv som attackerades av både havs-och kungsörn. Ett spännande drama som slutade väl för räven.
Nu har jag äntligen provat att fika på Lanemo i Linköping. Gott bröd och mycket att välja på.
K special visade en dokumentär om CJDG. Han är helt underbar med sin härliga gemytliga syn på livet, händelser i världen och i vardagen. Saklig, rolig och fri i sitt sätt att leva. Hela sitt liv har han varit sådan, trots vedermödor.
Jag hade hans biografi nollpunkten hemma och läste om den, sedan har jag lånat ”Vi hade fel” och ”Det bombade ögat” ”Kyss mig dödligt” och ”Solens sista strålar” på biblioteket. Samma häliga språk i alla böckerna.
Hur som helst är det en härlig känsla att läsa gamla böcker. Jag är lite trött på alla nyheter som kommer och oftast samma tema i romaner, deckare och biografier. Nyhets-och mediafolk som ska bli författare helt plötsligt.
Vi var ett gäng som tog en tur runt Tåkern och spanade efter gäss, rovfåglar och lite annat. Det blev bra utdelning då gässen flög in över fälten i mängder vid 10-11-tiden. grå-, säd- och kanadagäss. Ormvråken satt på en ledningsstolpe och en förbiflygande ljungpipare gjorde sig hörd. På isen fanns 4 havsörnar och lite andfåglar. På vägen hem gjorde vi ett försök stt se kungsfiskaren vid reningsverket i Vadstena, men den var inte synlig.
Jag har inspirerats av ekonomiprofessorn Michael Dahle’n som i år har satt ett mål att bli stark. Han som är så smal och klen🙄
Nu ska jag sätta mitt mål och bli, inte stor, men stark jag också. Jag börjar lite lätt med motionsband och stärkande övningar. Bilderna får vara på träningsattributen och inte på mig. Jag lovar att lägga upp ett foto på mig om jag blir muskulös. Just nu bara muskellös.
Boken om korpar är en nyutkommen bok av Göran Bergengren. Illustrerad av Gebbe Björkman.
Det är trevligt och intressant att läsa om våra vanliga fåglar som vi faktiskt råkar på då och då och som är lätta att känna igen. Att den hör boken berättar om Görans uppväxt och berättelser från trakterna häromkring Östergötland är ett extra plus. Vissa brättelser är lite extra roliga flr mig som tidigare läst om Rene Malaise i boken Flugfällan av Fredrik Sjöberg. Hans hustru Ester Blenda Nordström var också en äventyrlig journalist som Wallraffade på sin tid. Henne har jag läst en hel del böcker om och av henne själv. Även expeditionen till Kamtjatka och Sten Bergman. Att läsa olika böcker och sedan få ihop det från olika håll och vinklar är tjusningen med litteraturen, tycker jag.
Jag och min väninna Karin brukar ta en fikatur och prata om en massa spännande ämnen. Idag gick turen till Boställets vedugnsbageri vid Västerlösa. Där finns det goda bakverk allt bakat i vedugnen. Surdegsbröd, bullar och kakor. Go-fika med semla blev det idag. Det går att äta soppa och bröd med goda ostar också.
Fina höns finns ute på gårdsplanen och en vidunderlig utsikt över slättlandskapet.
Jag gillar verkligen att vara ute och spana efter fåglar av alla arter. Känslan av att leta, lyssna och spana med alla sinnen är lite som att vara sakletare som Pippi. Bäst går det när jag är ensam och det är tyst runtomkring och jag kan koncentrera mig. Fördelen med sällskap av sakkunniga är att jag får hjälp med fåglar som jag inte klarar.
Vid Vadstenaviken fick jag årskryss på vittruten, som satt på en sten utanför bryggorna i båthamnen. Efter det fortsatte jag till reningsverket för att leta på grågäss som jag inte har sett i år. På åkern gick det 20 stycken gäss och då känns det som våren är på gång. Tofsvipan har synts vid Ramstad men inga vipor fanns vid Tycklinge där de brukar hålla till tidigt.
Nu har jag varit på min premiär i Motala filmstudio. Publiken bestod av många personer i min egen ålder en typisk grupp för kulturaktiviteter, alla över 50+. Inget fel i det, men i förhållande till andra biobesök blev det en märklig upplevelse. Den stora upplevelsen, som var mycket positiv, var att det var tyst i salongen när filmen visades. Vilken härlig känsla det var att slippa popcorns-lukten, prasslet av godispåsar och folk som slänger upp fötterna på sätet framför.
Filmen om Ingrid Bergman har jag sett tidigare och den är bra, men ingen film man ser två gånger kan jag tycka. För min del ser jag i vanliga fall inga filmer eller läser böcker två gånger, så det säger väl mer om mig än om filmen i sig.
Trevlig kväll, bra film, bra publik, bra arrangörer som presenterade sig innan filmen startades. Till slut fick vi som publik rösta på vad vi tyckte om filmen i ett enkelt röstningssystem med kulor i olika poängburkar som stod vid utgången. Smart!
Motalabloggen 