Den som dödade helvetets änglar av Jan Guillou

Jag säljer den på BOKBÖRSEN under säljare Bookcase

Kjell Westö en favorit

Jag har blivit besatt av Kjell Westö och hans författarskap, musikkunnande och den tråd som löper genom allt han gör. Vilken spännande personlighet. Han gör saker på olika vis och det är så jag brukar använda min läsning och gå vidare. Intresset för författaren i form av intervjuer, biografier och filmer, sedan vidare till böckerna och eventuella filmatiseringar.

Nu har jag lyssnat på radioföljetongen Tritonus med Reine Brynolfsson som uppläsare, läst om musiken till Tritonus på Selma stories och lyssnat på Westös spellistor till Tritonus på Spotify.

Jag har sett en filmatisering av en av hans romaner och nu läser jag en annan roman Den svavelgula himlen.

I Kulturlivet med Gunnar Bolin på SrP1 är Westö gäst och pratar om Otis Redding.

Claire Keegan

Det tredje ljuset och Små ting som dessa

En fantastiskt bra bok med två berättelser. Vilket vackert språk och handlingen är fängslande. Läste vidare om Magdalenatvätterierna på Irland och blev chockad av vad som hände där med mänskligt slaveri av ensamstående ”lösaktiga” flickor som blev fråntagna sina barn. Hittade en film som handlade om detta. The Magdalena sisters.

Misty Copeland, ballerina

Läser om Misty i boken Godnattsagor för rebelltjejer. En bra bok för inspiration till vidare sökning om intressanta personer historiska som nutida.

Misty är född 1982 och började dansa när hon var 13 år. När hon som vuxen dansade som premiärdansös i Eldfågeln hade hon skadat sig men dansade sig igenom föreställningen med frakturer i benet. Trots operation men med hjälp av rehabilitering lyckades hon efter lång tid ta sig tillbaka till dansen. Till slut stod hon på scenen i baletten Svansjön.

Misty har varit en av de afroamerikanska dansare som kämpat för en plats i balettens värld. Idag är hon en förebild för många med dansdrömmar. Filmen The Ballerina’s Tale är en dokumentär om hennes karriär som dansare.

Sofieros trädgårdsbok

Vackra bilder, praktiska tips och massor av inspirerande idéer för den egna trädgården. Det berättas om kronprinsessan Margaretas tid och hennes och hur hon byggde upp trädgården med historiskt arv från engelska trädgårdar och Arts and Crafts-rörelsen.

I boken samlas kunskap och idéer från dagens trädgårdsmästare vilket är intressant att läsa om. Nya och gamla historiska bilder gör boken också attraktiv att bara bläddra i.

Sofieros trädgårdsbok av Nina Nordh fotograf Therese A Svensson Bokförlaget Arena

Sara Lidman

Jag har verkligen försökt att sätta mig in i Sara Lidmans författarskap, men det är svårt. Inte bara för att miljöerna är så främmande det är svårläst akademiskt, mytologiskt, psykologiskt och med dialektord. Mycket namn att hålla reda på.

Birgitta Holms biografi om Sara är gedigen med över 400 sidor. Det skildrar hennes språk som tar oss med till Västerbotten och Missenträsk skogs-och småbrukarvärld, sedan ut i världen och samtidsfrågor i det koloniala Afrika, krigets Vietnam och gruvarbetarnas Kiruna. Ämnen som jag inte är så intresserad av. Personen Sara är det som lockar mig att läsa. Hennes läslust, uppväxt, vänner och levnadssätt.

Jag hittade Vredens barn för 30kr på Erikshjälpen. Läste inte ut den för den fängslade mig inte trots flera försök. Nu får jag lämna in den igen till lycka för någon annan kanske.

Barn och sociala medier

Den här tanken kom till mig när jag har plöjt igenom flera av Märta Tikkanens böcker. Vad är skillnaden förr och nu om man visar och blottar sig själv och sina barn publikt i olika situationer.

Märta Tikkanen skriver om sitt liv i många av sina böcker likaså hennes man. Ett liv som kretsar kring två författare och kulturprofiler och deras inbördes kamp sinsemellan. Vem är mest populär, antalet priser, beroende och medberoende. Barnen beskrivs och analyseras och utelämnas intill nästan ett obehagligt sätt. Psykisk ohälsa, funktionshinder, medberoende återkommer hela tiden. I den senaste biografin kommer en del av barnen till tals och är kritiska mot sin uppväxt. Idag tycker jag ändå att det finns ett tänk om att skydda barnen i diskussionen om barnen i sociala i medier som det inte har funnits i litteraturen för vissa författare. Är det en av delarna för att ha något att skriva om för exempelvis för Tikkanen? Jag som läsare blir väldigt mätt på ”skiten” i familjen och kan hela historien som upprepar sig i bok efter bok. Hon är feminist och varit med i den andra generationen feminister tillsammans med andra kända kvinnor, men det är inte min generation och mycket av det som beskrivs känns väldigt mycket som dubbelmoral.

Det är mycket diskussioner om barn och sociala medier och då främst småbarnsföräldrar. Hur mycket av barnen ska man visa upp? En del fotar, filmar och berättar mycket från sitt privatliv. En del vill skydda barnen och visar aldrig ansiktet, som ändå är ett sätt värna om sin familj.

Nu ska jag lämna kringläsandet om Märta Tikkanen. Jag har fått nog helt enkelt. Tänker läsa mer av kvinnolitteraturen bland andra kvinnor t.ex Margaret Attwood, som det finns en sevärd dokumentär om på svtplay.

Borde hålla käft av Märta Tikkanen

Första boken jag läser om författaren Märta Tikkanen och hennes verk. Under alla år av litteratur har jag på något sätt inte tilltalats att läsa henne, men vet inte varför. Den generationens kvinnor i andra vågens feminism, som jag tycker, har tagit upp ämnen som inte stämmer med mina upplevelser. Birgitta Stenberg, Ebba Witt Brattström, Åsa Moberg m.fl. Likaså utländska författare som Doris Lessing och andra jag har läst, men inte lockas av att läsa mer av eller läsa om igen.

Nu har jag hittat boken Män kan inte våldtas på Erikshjälpen för 28kr och lånat lite fler på biblioteket. När jag har läst en så omfattande biografi som Johanna Holmström skrivit så lockas jag ändå läsa några böcker av Tikkanen.