Dorothy L. Sayers

I min bokhylla har jag haft en biografi om Dorothy Sayers stående i flera år. Nu blev jag plötsligt nyfiken på denna dam som skrev detektivromaner, pjäser m.m, men mest känd för Lord Peter Wimsey.

Hon växte upp i en prästfamilj, var mycket bildad och levde ett liv som författare med otrolig integritet. Det är långt ifrån dagens deckarförfattare som åker land och rike kring för att söka kontakt med sina läsare. På sociala medier visar de upp sina hem, vänner, familjen på ett ingående sätt. Det skulle Dorothy ALDRIG ha gjort om hon levt i vår tid. Hon var däremot en livlig debattör när det gällde etik och moral, teologi och frågor som berörde dessa ämnen utan att ge något av sig själv och sitt privatliv.

Biografin om Sayers, av Janet Hitchman, köpte jag på Lohms antikvariat i Vadstena. En bra bokaffär för att få inspiration till nya läsupplevelser.

Annonser

Tara Westover

”Allt jag har fått lära mig”

En bok som jag har tudelade meningar om. Historien är skrämmande och overklig i berättelser om Taras uppväxt i en mormonfamilj på en gård i Idaho. Hemundervisning av modern, barnens hårda arbete med faderns skrotupplag, våld, avsaknad av samhällets sociala delar som skola, sjukvård, nutids- och världshistoria. Hur är detta möjligt? Fadern och en av sönernas bipolära sjukdomar (odiagnostiserade) ger sig uttryck i vanföreställningar, paranoida drag, storhetsvansinne, våld och en skräck för samhällets inblandning i familjen. Barnens födsel registreras inte för de är födda hemma, modern arbetar i hemlighet för myndigheter och förlöser mödrar och producerar och behandlar folk med naturmediciner m.m.

Taras väg att bryta sig loss genom att studera och till slut doktorera i idéhistoria är i många delar plågsam inte bara för henne utan även för mig som läsare. Ibland ville jag bara sluta läsa allt elände, men samtidigt var jag nyfiken på slutet.

Allt jag fått lära mig och Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Två böcker med snarlika tema. Jeanette Wintersons ”Varför vara…” handlar om sin uppväxt i ett starkt religiöst hem i en industristad i norra England . ”Allt jag har… av Tara Westovers är en berättelse om uppväxten i en mormonfamilj helt avskärmad från samhället i Idaho USA. Båda författarna, Winterson född 1959 och Westovers 1986, beskriver en för mig sorglig del av det religiösa livet som jag tar avstånd från, men samtidigt vill veta hur detta var möjligt förr och även nu, samt vilka konsekvenser det får.

Det här med att Winterson får en idé om att läsa litteraturen på biblioteket från A-Ö har även slagit mig en gång, men föll på att jag inte hade tillräckligt med tålamod. Jag har ett par tiotal år på mig att ta upp den utmaningen igen. Vem vet om jag kanske klarar det.😂

Bibliotek

Det här är en plats jag besöker nästan dagligen. Tänk vilket världsomspännande koncept att låna ut litteratur, tidskrifter, filmer m.m. helt kostnadsfritt. När jag läser om olika författare i skilda länder så återkommer de till sitt förhållande till bibliotek och vad det har haft betydelse i deras liv och skrivande.

Tänk om jag själv hade förmågan att skriva en historia och delge andra mina tankar och funderingar. Jag nöjer mig med att skriva här på bloggen för att prova på det i liten skala.

Gratisböcker

I morgon onsdag lägger jag ut tre böcker på gratishyllan på biblioteket i Motala.

Lilla smycket av Patrick Modiano, Rim på liv och död av Amos Oz och Blåbärsmaskinen av Nils Claesson.

Den sistnämnda boken handlar om Nils Claessons uppväxt med sin far Stig ”Slas” Claesson. Den berättelsen är inte om den folkkäre författaren utan en bild inifrån där faderns missbruk och kändisskap har en mindre tilltalande sida.

Tre böcker jag slutade läsa

Vissa böcker jag föresätter mig att läsa visar sig vara svårlästa, tråkiga, oflyt i text eller en handling som inte går framåt.

Här är tre böcker jag försökte ta mig igenom nästan till slutet. Att jag håller på så länge ändå förvånar mig.

Annika Norlins ”Texter” gillar jag lite grann. Jag har också lyssnat på en podcast med henne och ett sommarprogram. Det är intressant med henne som person då hon berättar om sina områden som musiker, textförfattare, journalist och sin avbrutna utbildning till psykolog.

Greta Knutson ”Månstycken” klarade jag inte alls. En svensk konstnär som levde i Paris på 1920-talet och umgicks med författare och konstnärer i surrealismens anda. På 1980-talet gav hon ut drömska, personliga och gåtfulla texter och som jag nu försökte mig på. Anledningen var att läsa lite om konstnären vars konst kommer att visas på Norrköpings konsthall med vernissage på lördag.

Till sist Patrick Modiano och ”Lilla smycket” Han tilldelades Nobelpriset 2014 och jag tyckte då han var intressant som person. Hans kunskaper om Paris och alla dess gator och platser ville jag görna ta del av. Det som till slut gjorde att jag slutade läsa var för mig en tråkig handling och alla namn på personer som jag blandade ihop.

Maria Wine – Man har skjutit ett lejon

En gripande och sorglig historia om Maria Wines uppväxt på barnhem för att sedan bli bortadopterad till sin morbror och fru. Det blev en ständig kamp för kärlek, trygghet och skräcken i livet.

Med den här biografin är det intressant att sedan följa henne i de böcker hon har skrivit och hur hon förhåller sig till sin man författaren Artur Lundkvist. Jag har boken ”Artur och Maria” och ska läsa om den.

En sak vi har gemensamt Maria Wine och jag är att vi hatar söndagar, en dag att genomlida.

Randi Fischer har illustrerat omslaget till boken. Henne kände jag inte till och upptäckte henne som var en etablerad konstnär utbildad av Isaac Grünevald och Sven Erixson på konsthögskolan. Där målade hon i olja, gouache, tempera och akvarell som återfinns representerat på Moderna museet och bland annat Norrköpings konstmuseum.

Just sådana här trådar att leta sig fram med i litteraturen och konsten är roligt och spännande. Det ena ger plötsligt det andra. Titta bara på bokpappret, ett tjockt lite strävt papper som fransar sig i kanterna, som är uppsprättade en gång i tiden. Känslan när man håller i pappret när man läser är lustfyllt och saknas i dagens böcker och framförallt går man miste om det i ljudböckerna.