Spanarna

Lyssnar på podcastavsnitt när jag åker bussen. Det är en bra sysselsättning, som tar ca en timma. Nu senast Spanarna med Sissela Kyle, Helena von Zveigberg och Per Naroskyin. Tänkvärda ämnen.

Tydliga tecken på en bra bok

Jag släpper inte ifrån mig boken. En helg med Malin Persson-Giolitos bok Bortom varje rimligt tvivel.
Jag har länge tänkt läsa något av henne för Leif G W Persson har berömt sin dotter för att skriva så bra spänningsromaner. Och det är ingen tvivel om saken! Hon skriver fängslande, spännande och fina skildringar av kriminalfall, människor, levnadsöden med mera. Språket är så där perfekt när det bara flyter på och man inte blir störd som läsare. En favoritförfattare till alltså.

Motala runt på cykel

Ledig dag började med en cykeltur runt om i stan. I sporthallen säljer Medevisalvan sina hudvårdsprodukter som de tillverkar själva i Medevi Brunn. Ekologisk ska det vara och jag är nöjd med schampo, tvål och annat som jag har köpt tidigare.
Nu kom jag mig äntligen för att åka till cykelaffären och fixa lyse till cykeln. Det behövs nu när det börjar bli mörkt snabbt.
Nästa stopp blev Idealmöbler interiör som säljer ut saker inför flytten till gamla stället tillsammans med Europamöbler. Det blir bra tror jag. Lite tråkigare lokal, men bättre öppettider för oss kunder.
Fyndade en fin mohairpläd från Lexington, som passade perfekt i vardagsrummet.
Tre loppisställen hann jag med men hittade inget roligt.

Alltid nu

Astrid Flemberg-Alcala’ skriver om vad minnet och glömskan gör med oss. Alla människans åldrar med barndomens botten är oerhört betydelsefulla för oss. Jag känner igen mig i mycket, speciellt barndomens minnen och varför vissa delar är så starka och återkommande.
En lättläst bok, men efter 200 sidor kan jag ofta tröttna på en bok som inte är fängslande. Det brukar vara en måttstock för mitt läsande.
Igår höll jag i Knausgård romanserie Min Kamp, som jag har läst första delen av, men ställde tillbaka del två i hyllan. Börjar jag läsa den kan jag inte sluta förrän jag har läst alla delar för jag vet att den fängslar mig. Det är svårt att ha stora och tunga böcker på bussen. E-bokslånandet funkar inte just nu för biblioteket har slut på pengarna:(

Jag är baserad på verkliga personer

Det jag skrev om Bodil Malmsten igår fick jag slumpmässigt svar på när jag läser en doktorsavhandling om Kristina Lugn av Ann-Helen Andersson, med titeln ”jag är baserad på verkliga personer”. Det är en maffig bok med mycket forskning, men på ett ställe hittade jag:

I grova drag har författarpersoner exponerats alltmer frekvent i media sedan 1980-talet och framåt. Den förändrade situationen ger upphov till frågor om vad ett författarskap egentligen består i. Är författarskap idag liktydigt med författarens samlade verk, eller innefattar det något mer? Räknas kanske en författares bloggverksamhet, personliga hemsida och dylikt till författarskapet?
En författare som Bodil Malmsten skriver i bloggen Finistere, och ett urval av de anteckningarna har hon skrivit i bloggen har getts ut i bokform. Malmsten är i likhet med Lugn väldigt självmedveten i sin iscensättning som offentlig medieperson och företar även hon en lek med ”jag” och ” verkligheten”.

Andra som nämns i texten är Linda Skugge, Sigge Eklund och Björn Ranelid. Personer som jag har tyckt om att läsa litteratur av tidigare, men som efterhand får mig att bara se mediapersonen och har svårt med litteraturen.

Bodil bra eller dålig?

Jag har lite tudelat förhållande till Bodil Malmsten. Ibland är det hon skriver bra och ibland skriver hon så jobbigt, det är svårt att läsa för att det finns ingen rytm eller hela meningar, bara lösryckta ord. En blandning mellan dikt och roman. Jag har svårt att läsa och det ger mig ingenting.
Jag har läst och följt henne genom åren då hon flyttade till Frankrike och hade så jobbigt med trädgården och hantverkare. Nu bor hon i Sverige och går inte ut om kvällarna, umgås inte med folk, vill inte träffa oss läsare och är hypokondrisk, medicinerar med antidepressiv medicin och klagar på en massa saker.
Christoffer Triumph intervjuade henne i podcasten Värvet och hon vill på något sätt vara utstuderat originell och vill göra sig känd som den som väljer ensamhet. Hennes besatthet av våldsamma amerikanska serier förvånar mig.
Det låter faktiskt som om jag inte gillar henne helt enkelt.