Motalabilder

Jag tänkte visa några Motalabilder som jag gillar. Tre hus på Sjögatan där vi bor. Gamla Antikhuset, doktor Sevemarkshuset, Blomsterfondens hus och gamla vaktmästarbostaden för Strandskolan.

Statyn vid Göstisparken är på plats igen. Det blev fint.

Dorothy L. Sayers

I min bokhylla har jag haft en biografi om Dorothy Sayers stående i flera år. Nu blev jag plötsligt nyfiken på denna dam som skrev detektivromaner, pjäser m.m, men mest känd för Lord Peter Wimsey.

Hon växte upp i en prästfamilj, var mycket bildad och levde ett liv som författare med otrolig integritet. Det är långt ifrån dagens deckarförfattare som åker land och rike kring för att söka kontakt med sina läsare. På sociala medier visar de upp sina hem, vänner, familjen på ett ingående sätt. Det skulle Dorothy ALDRIG ha gjort om hon levt i vår tid. Hon var däremot en livlig debattör när det gällde etik och moral, teologi och frågor som berörde dessa ämnen utan att ge något av sig själv och sitt privatliv.

Biografin om Sayers, av Janet Hitchman, köpte jag på Lohms antikvariat i Vadstena. En bra bokaffär för att få inspiration till nya läsupplevelser.

Tara Westover

”Allt jag har fått lära mig”

En bok som jag har tudelade meningar om. Historien är skrämmande och overklig i berättelser om Taras uppväxt i en mormonfamilj på en gård i Idaho. Hemundervisning av modern, barnens hårda arbete med faderns skrotupplag, våld, avsaknad av samhällets sociala delar som skola, sjukvård, nutids- och världshistoria. Hur är detta möjligt? Fadern och en av sönernas bipolära sjukdomar (odiagnostiserade) ger sig uttryck i vanföreställningar, paranoida drag, storhetsvansinne, våld och en skräck för samhällets inblandning i familjen. Barnens födsel registreras inte för de är födda hemma, modern arbetar i hemlighet för myndigheter och förlöser mödrar och producerar och behandlar folk med naturmediciner m.m.

Taras väg att bryta sig loss genom att studera och till slut doktorera i idéhistoria är i många delar plågsam inte bara för henne utan även för mig som läsare. Ibland ville jag bara sluta läsa allt elände, men samtidigt var jag nyfiken på slutet.

Allt jag fått lära mig och Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Två böcker med snarlika tema. Jeanette Wintersons ”Varför vara…” handlar om sin uppväxt i ett starkt religiöst hem i en industristad i norra England . ”Allt jag har… av Tara Westovers är en berättelse om uppväxten i en mormonfamilj helt avskärmad från samhället i Idaho USA. Båda författarna, Winterson född 1959 och Westovers 1986, beskriver en för mig sorglig del av det religiösa livet som jag tar avstånd från, men samtidigt vill veta hur detta var möjligt förr och även nu, samt vilka konsekvenser det får.

Det här med att Winterson får en idé om att läsa litteraturen på biblioteket från A-Ö har även slagit mig en gång, men föll på att jag inte hade tillräckligt med tålamod. Jag har ett par tiotal år på mig att ta upp den utmaningen igen. Vem vet om jag kanske klarar det.😂

Bibliotek

Det här är en plats jag besöker nästan dagligen. Tänk vilket världsomspännande koncept att låna ut litteratur, tidskrifter, filmer m.m. helt kostnadsfritt. När jag läser om olika författare i skilda länder så återkommer de till sitt förhållande till bibliotek och vad det har haft betydelse i deras liv och skrivande.

Tänk om jag själv hade förmågan att skriva en historia och delge andra mina tankar och funderingar. Jag nöjer mig med att skriva här på bloggen för att prova på det i liten skala.

Konstmuseet Norrköping Greta Knutsson 1899-1983

Nu visar museet precis det jag saknar så mycket när jag ser på eller läser om svensk konst, kvinnorna. De är och har varit många duktiga kvinnor representerade vid konstskolor och konstnärsgrupper genom tiderna, men aldrig fått någon större plats i konsthistorien. Greta Knutsson var tecknare, målare, skulptör och skribent och den pågående utställningen är väldigt fin och ett stort antal verk av henne under lång tid. Hon målade också väldigt sent i livet.

En utställning värd att se.

Taltrasten

Ikväll har jag verkligen fått träna på bland annat taltrastens sång. Vi startade inventeringen av fåglar vid Staffanstorps naturreservat och det var många arter i början av kvällen för att senare bara vara trastarna som höll ut med sin sång. Rödhake, gulsparv, grönfink, talgoxe, blåmes, korp, större och mindre hackspett var en del av arterna som vi noterade. En väldigt fin kväll.

Taltrasten sitter högt i träden och har långa melodislingor som är fantasifulla. Han är rätt skygg så det är inte alla som får syn på honom. Storleken är som en stare, gråbrun översida och vit, på bröstet något rostgulfärgad med svarta fläckar beströdd undersida. I flockar som björktrasten ser man den inte och den kommer till Mellansverige tillsammans med rödhaken i början av april.

Nästa inventeringstillfälle blir om fjorton dagar och då har det säkert hänt en hel del på fågelfronten.